För att kunna säga ja helhjärtat,
behöver man kunna säga nej.
Det är en sanning som växer i mej alltmer.
(Tack!)
Inte bara tänka. Inte bara säga.
Utan att också Agera.
Nej till det som inte gynnar
fridsamhet och harmonisk balans.
Ja till det som får världsvyn att växa
harmoniskt och ödmjukt.
Utan ord. Känslan växer.
Tillitsfullt Agerande.
Mod att både gå och stå,
och stundtals vila eller vara.
Släpper taget om det gamla,
gör plats för det nya att komma in.
Igår rensade jag i mobilen,
från över 200sms kom jag ner i 87.
En liten obetydlig detalj,
men ändå någonstans där jag rensade.
Släpper taget.
En gång fick jag ett sms där det stod att jag
betydde något för någon annan,
försvinner den verkligheten om jag
släpper taget om sms-beviset?
(för att kunna påminna mej själv med
när jag glömmer världen utan för mej...)
Jag tror inte att det försvinner,
(även om jag ibland återtror)
i den stunden var det så,
i den stunden betydde jag något.
Oavsett vad som kommer i framtiden,
så är den stunden inristad i själen och evigheten.
Jag är fri att flöda vidare, fri att släppa tag.
Även om jag släpper taget,
kan jag vara älskad.
Och älska.
Jag måste inte klamra mej fast,
inte i någonting, varken minnen, saker
eller i människor...
(jag måste inte heller paniskt fly ifrån...)
Kanske släpper jag in möjligheten
till att bli älskad på nytt,
om jag släpper de tidigare stunderna fria..?
Om jag tar vara på det som är,
och släpper förut, och tankeframtiden, fritt..?
Tack för det som var.
Tack vare det som varit är jag den jag är.
Tack vare de möten jag gjort så har jag vuxit till hit.
Men nu är också nu
och Nu behöver mej här
för att kunna växa.
"nej jag vill inte ha några svar.
jag vill bara kunna se det som är,
nu när det är"
Mod att vara fri *
